Anna Bjärtå

Skickångest

Dagens ord kommer från veckans händelse. I måndags satt jag i en halvtimma och stirrade på skärmen. Där fanns ett mail till min handledare och bifogat var mitt avhandlingsmanus. Jag vet inte hur många gånger jag klickade på “skicka”. Fördelen med att heta Bjärtå är att stavningskontrollen då dyker upp som en liten skicka-avhandlingsmanus-buffert. Då kan man klicka på “avbryt”, och när “Stavningskontrollen avbröts. Vill du skicka ändå?”-rutan dyker upp klickar man “NEJ!”, om man har skickångest.

 

Jag vill redan dementera det jag skrivit i min första mening. Veckans händelse är förstås en ganska grov underdrift. Ni som läst tidigare inlägg kanske kommer ihåg illustrationen över “the creative process” och jag har väl varit inne i “all the work while crying” i någon månad nu. Det har dock inte varit så mycket gråt och tandagnissel. Trots dålig kosthållning, ingen motion, ingen kontakt med omvärlden, grav sömnbrist etc.,  har jag verkligen njutit av att få grotta in mig i min forskning, att få försöka reda ut och sätta ord på det sammelsurium av tankar, idéer och flyktiga aha-upplevelser som jag haft under dessa år. Den kanske inte är någon nobelpris-kandidat, och jag har fortfarande lite (eventuellt mycket) kvar att slipa på efter slutseminariet, men jag gjorde det! Jag fick ihop det och jag klickade till slut på den där “Jaha men jag skickar väl då”-knappen.

Nu är vi befriade från varandra för en stund; jag, avhandlingsmanuset och skickångesten. Men vi förbereder oss för nästa sammandrabbning.

På återseende!