Gunnar Berg

Skolorganisation och skolkultur 10: Skolor betraktade som tvångsorganisationer

Ett bärande inslag i skolans institutionella struktur är att elevrekryteringen till grundskolan grundas på skolplikt. I motsats till vad företrädare för mer marknadiserade synsätt på skolan hävdar är elever per definition inga ”kunder”, utan snarare aktörer i tvångsorganisationer. Skolplikten står för att ett av skolans oskrivna uppdrag är att förvara elever, men skolplikten innebär också en skyldighet att fostra elever i enlighet demokratiskt funtade normer och att skydda dem mot våld, förtryck etc.

Skolplikten sägs ha tillkommit i Sverige i och med 1842 års folkskolestadga, men det var först genom 1882 års skolstadga som en skolplikt av den typ vi har idag infördes. Skolplikten blev nioårig 1950 och i dagsläget gäller skolplikten för alla i landet folkbokförda barn från 7 till 16 år (i särskolan 17). Även 6-åringar kan omfattas av denna lagstiftning. Den till skolplikten kopplade rätten till utbildning gäller för grundskolan, särskolan, specialskolan och godkänd fristående skola. Skolplikten är ett uttryck för myndighetsutövning och vårdnadshavare som hindrar skolpliktiga barns skolgång kan vitesföreläggas.

Det faktum att dagens grundskolor i praktiken är tvångsorganisationer öppnar för en mångfald av elevroller. Av tradition har elever betraktats som deltagare i skolors vardagsarbete. Med detta menas att elever ska fyllas med en viss mängd bestämd kunskap. Elever kan emellertid vara mer eller mindra anpassade till den traditionella deltagarrollen. Man kan uppleva att rättigheten att tillgodogöra sig skolans innehåll väger tyngre än tvånget (skyldigheten) att befinna sig där. Med en samlingsbeteckning kan dessa elever beskrivas som medverkare. Andra mindre anpassade elever deltar, men medverkar reellt sett inte aktivt i skolors vardagsarbete. I ytterligare andra fall återfinner vi de missanpassade eleverna som kan beskrivas somåskådare; man vare sig medverkar eller deltar i skolarbetet, utan befinner sig i vad som med dagens språkbruk benämns utanförskap. Dagens skolpliktbaserade skola öppnar alltså för varierande grader av inblandning från elevers sida, och arten av engagemang kan grovt sett beskrivas med utgångspunkt från elevrollerna medverkare, deltagare och åskådare där medverkarna är mest och åskådarna minst inblandade i skolors vardagsangelägenheter.

Det ovan sagda gäller primärt grundskolan. Men trots att gymnasieskolan formellt sett är frivillig finns påtagliga inslag av tvångsstruktur även där. En kombination av krav från arbetsmarknaden och gymnasieskolans traditionella kulturer gör att även gymnasieskolor väl låter sig beskrivas och förstås som tvångsorganisationer.