Gunnar Berg

Skolans uppdrag 12: Fråga: Vad är bildning? Svar: Vetande, vett, hut och hållning!

I några av de tidigare blogginläggen om skolans uppdrag har jag tagit upp bildning som ett nyckelbegrepp i anslutning till att skolans kulturreproducerande uppdrag lyfts fram. Forskare somSven-Erik Liedman påtalar att skolan mer eller mindre har tappat sitt bildningsuppdrag. Bengt Göransson pläderar för att en bildningskommission bör tillsättas, och liknande tankegångar har framförts av Ulf P Lundgren. I detta inlägg ska jag lyfta fram en numera tämligen bortglömd folkbildare, Carl Cederblad (1886-1954), som var verksam under framför allt 1930- och 40-talet och var företrädare för ett bildningsperspektiv som tonar fram som intressant och relevant även i 2010-talets samhälle.

    Cederblad var under sin tid en uppmärksammad liberal folkbildare. Parallellt med en tjänst som läroverksadjunkt vid Uppsala HAL ägnade han sig åt såväl bildningsteoretiskt reflekterande som empiriska undersökningar, och detta kombinerade han med omfattande insatser som kringresande föreläsare. Hans huvudsakliga forskningsbidrag utgjordes av flera s.k. beväringsundersökningar som genomfördes under 1930-talet, och som sammantagna gav tämligen nedslående bilder av bildningsnivån bland dåtidens värnpliktiga. Cederblads allmänna syn på bildning utvecklades i boken Bildningens väg från 1932 där han lyfte fram John Dewey som demokratins hoppfulla ljus i 1930-talets politiska mörker.

    Carl Cederblads definierar bildning som vett, vetande, hut ochhållning. Vid en ytlig betraktelse kan måhända dessa ord idag uppfattas som auktoritära och föråldrade, kanske t.o.m. patetiskt reaktionära. Men om vi med nutidens glasögon granskar innebörden i Cederblads bildningsdefinition (som han själv kallade ”kärv ordlinje”) framstår den knappast som otidsenlig. Medvetande avsåg Cederblad individers faktiska arsenal av kunskaper och färdigheter. Vett syftade på individers utvecklingspotential. Med hut avsågs en ödmjuk livshållning, medan hållning handlade om yttre uppträdande som artighet och vårdat språk. Vad som förenar Cederblad med andra mer kända historiska bildningsgiganter som Ellen Key är att han starkt betonade att bildning som aktivitet och ständigt pågående process, eller med hans egna ord: “Den som … tror sig vara färdig med bildning, den är det riktigt ledsamt med”.

     Är det möjligt omformulera den cederbladska ordlinjen till ett mer modernt språkbruk? Vad sägs om följande förslag?

Vetande = kunskaper, färdigheter och (beprövade) erfarenheter

Vett = intellektuell förmåga och kapacitet.

Hut = moral, förhållningssätt och omdöme.

Hållning = yttre uppträdande och social kompetens.

    Slutsatsen av detta är att Cederblad med sin breda bildningsdefinition fångar in en möjlig verksamhetsidé för en skola där det kulturreproducerande uppdraget lyfts fram som ett av skolans huvudåtaganden.