Gunnar Berg

Skolans uppdrag 4: Entreprenörskap – kärnan i skolans kompetensutvecklande uppdrag

Ett synnerligen markant uttryck för skolanskompetensutvecklande uppdrag är att de aktuella skolpolitiska styrdokumenten genomsyras av skrivningar som lyfter framentreprenörskap som ledstjärna för skolans arbete. Detta kan belysas av att i motivtexten i propositionen till den nya skollag som trädde i kraft 1 juli i år trycks det på att entreprenörskap ”… ska löpa som en röd tråd genom hela utbildningssystemet” (prop 2009/10:165, s. 222). Entreprenörskap är ett begrepp som kan kopplas till arbetslinje, humankapital och samhällsekonomisk tillväxt. En förgrundsfigur inom detta område var och är ekonomen Joseph Schumpeter som verkade under 1900-talets första hälft.

Ekonomisk utveckling och tillväxt var för honom en fråga om att finna nya kombinationer av oanvända – ”slumrande” – produktionsmedel av följande slag: (1) en ny vara, (2) en ny produktionsmetod, (3) en ny marknad, (4) en ny källa till råvaror eller halvfabrikat och/eller (5) en ny organisation. Entreprenörer är enligt Schumpeter de mest väsentliga aktörerna i – och närmast en förutsättning för – en tillväxtskapande ekonomi. Entreprenören ägnar sig alltså mindre åt att göra mer av samma saker och mer åt gränsöverskridande aktiviteter. Med ett berömt begrepp myntat av Schumpeter benämns de förändringsprocesser som kommer till uttryck i genomförandet av de gränsöverskridande nya kombinationerna som kreativ förstörelse. Schumpeters entreprenöriella förhållningssätt uppmärksammar i sitt ursprung framförallt företagare som finner nya kreativa lösningar på problem som uppstår/uppstått i varuproducerande organisationer. Men de mer allmänna och principiella aspekterna av hans idéer och teorier torde vara tillämpliga även inom offentliga och politiskt styrda verksamhetsområden. Om vi ska ta Schumpeter ad notam handlar entreprenörskap således om att upptäcka det nya i det gamla

För en skola som eftersträvar att utveckla en kultur som vilar på entreprenöriella grundvalar är det otillräckligt att endast införa ämnet entreprenörskap på schemat eller att uppmuntra aktiviteter av typ ung företagsamhet. Strävan bör enligt skollagen snarare vara att skolor eftersträvar ett vardagsarbete som i alla delar genomsyras av ett entreprenöriellt förhållningssätt. Frågan är om och i så fall hur ambitionsnivåer med dessa förtecken är förenliga med skolans kulturreproducerande bildningsuppdrag.