Gunnar Berg

Att genomföra skolreformer 10: Aktörsberedskap som uttryck för professionella intressen

När vi resonerar om genomförande av skolreformer som ett intresseproblem snarare än ett tidsproblem, hamnar begreppet aktörsberedskap i fokus. Det myntades i projektet SIAu (Utvärdering/uppföljning av SIA-reformen) som genomfördes under 1980-talet under Erik Wallins ledarskap. I SIAu studerade vi bl.a. hur reformen om skolans inre arbete (SIA och Lgr 80) genomfördes i skolors vardagsarbete.

Utbildningsreformer är uttryck för officiella statliga avsikter med skolans verksamhet. En slutsats från vårt och våra medarbetares empiriska SIAu-arbete var att de skolpolitiska intentionerna bakom SIA (och Lgr 80) var mångtydiga till sin art och karaktär såtillvida att de var såväl gränsbevarande som gränsöverskridande. Med detta avsågs att reformens mångtydiga innehåll möjliggjorde en mångfald av operativa skolverksamheter. Å ena sidan kunde skolor, med lite ytligt puts i fasaden, fortsätta att bedriva det vardagliga arbetet i enlighet med tidigare väl beprövade rutiner (”more of the same”), d.v.s. förhålla sig gränsbevarande visavi reformintentionerna. Men SIA utgjorde också en grogrund för ett professionellt yrkesutövande som öppnade för en frirumsutvidgande och – i förhållande till en traditionell verksamhet – gränsöverskridande skolutveckling. Ett exempel på det sistnämnda var att SIAs direktiv om samlad skoldag öppnade för ett vardagsarbete där pedagogisk verksamhet kunde integreras med verksamheter av socialpolitiskt slag.

SIAs implementering innebar således att reformens mångtydighet överfördes till reformens mottagare, och därmed överlämnades ansvaret för och arbetet med att omsätta reformen i vardagligt skolarbete till skolans professionella. På detta sätt medgav det av SIA tillåtna frirummet för olika intressegrupper att själva hantera spänningarna som var inbyggda i de mångtydiga reformintentionerna. Problemet var emellertid att det inte fanns någon utvecklad strategi för hur de professionella i praktiken skulle hantera reformens inbyggda mångtydighet. Det tycktes inte ens finnas en medvetenhet bland de politiska reformivrarna att detta var ett problem som krävde någon form av strategisk hanteringen.

Vad är det då generellt sett som avgör utfallet av en process då reformer med pluralistisk prägel ska implementeras? Svaret på frågan är att detta är avhängigt de aktörsberedskaper som utmärker grupperna (som ibland kallas gräsrotsbyråkrater) som har att förverkliga reformen. Med aktörsberedskap avses bl.a. kunskaper, färdigheter, förhållningssätt, närvaro eller frånvaro av intressegemenskap med reformintentionerna bland reformmottagarna.

SIAu-forskningen utmynnade bl.a. i slutsatsen att det fordras en relativ samsyn mellan reformintentioner och förekommande aktörsberedskaper för att reformer ska ha möjligheter att få reellt genomslag i skolans praktik. Detta innebär, att den reformmottagande skolorganisationens lärare, skolledare m.fl. har eller utvecklar en gemensam grundsyn kring vad man professionellt tolkar som kärnan i fråga om reformens innehåll och påbjudna arbetsformer. Sålunda kan sägas, att en premiss för ett i förhållande till mångtydiga reformintentionerna framgångsrikt utvecklingsarbete i den mottagande miljön, är att åtminstone en viss grundläggande intressegemenskap föreligger mellan reformintentioner och förekommande aktörsberedskaper. Finns inte en gemenskap av detta slag synes reformen vara näst intill dömd att misslyckas. Reformgenomförande tar förvisso sin tid, men det är inte detta som är pudelns kärna utan huvudproblemet har snarare att göra med om intressena som dominerar de förkommande aktörsberedskaperna står i samklang med reformens intentioner eller inte.