Erik Borglund

Jakten på förändringar och nya lösningar rätt väg att gå?

När kritiken blir för stor kräver man förändring av det nu gällande och förutsätter att problemet är att det är sättet man arbetar på idag och dess grunder och regelverket som är fel. I gårdagens webbsändning tolkade jag att en del av kritiken mot krishanteringssystemet är just att det saknas “rätt” regler, tydlighet, och liknande krav på förändringar. Men den kritiken kom efter en stor skogsbrand. Hur hade kritiken sett ut om det skulle varit en annan form av kris? Jag tror personligen att det finns en risk att man skrivbordsmässigt tar fram nya regler, principer och riktlinjer som även de inte kommer vara perfekta när det sker en stor komplex kris eller samhällsstörning. Det ligger i samhällsstörningens natur att vi inte kan klara av den smärtfritt. Vi kan göra saker bättre, men helt idealt är nog en utopi.

Pratade om detta med en forskarkollega från England i går. Hon skrattade och bekräftade min tanke. Hon berättade att i London hade man konstaterat att för att klara av vissa olyckor i tunnelbanan bättre så föreslog man att personal från tunnelbanan skulle få blåljus på sina bilar för att komma snabbt till olyckan, och inte behöva vänta på poliseskort som de gjorde innan. Problemet var att det krävs att man regelbundet framför fordon under utryckning ”skarpt” för att få fortsätta att framföra fordon med blåljus. Detta var inget som någon av förarna hos tunnelbanan kunde uppfylla och därmed så föll hela idén. Regelverket hade ändrats men var omöjligt att genomföra. Det Jennifer Cole vid Royal United Services Institute (RUSI) menade var att i många fall genomför man förändringar men det sätt man gjorde det på innan var redan det bästa, även om det innehåller brister. I fallet med tunnelbanepersonalen var de fortsättningsvis tvungna att vänta på polis för eskort. Enda chansen att få köra ”blått” var att extremt många olyckor skulle ske så de skulle tvingas åka så mycket utryckning som regelverket kunde kräva. Jag skulle få ta del av en rapport som visar på just det jag försöker belysa här, att nu gällande system inte med automatik är dåligt, utan det kanske är det minst dåliga och förändringar gör nödvändigtvis inte saken bättre.

Jag säger inte att den förändring som man hoppas ske med svensk krishanteringsförmåga kommer vara verkningslös. Jag vill bara höja ett varnande finger för att från skrivbordet och med stor analytisk kraft försöka redesigna ett system som ändå fungerar. För oavsett om det finns kritik att framföra innebär det inte att systemet inte fungerar. Det är mycket enkelt att försöka förenkla en samhällsstörning. Jag skulle påstå att det finns så många parametrar i tex skogsbranden som inte det bästa system kan förutse, och nästa gång ngt sker så gör nya förutsättningar att det nya krishanteringssystemet även denna gång inte klarar situationen optimalt.

Kopplat till mitt tidigare inlägg föreslår jag att fokus satsas på övning, och återigen övning. Varför inte inspireras av tex språk-appar som Duolingo (https://www.duolingo.com/) där man nöter grunder om och om igen.

I det nu startade projektet GSS2 kommer vi just nöta grunder och använda dessa övningar som grund för återkoppling och lärande, dvs utveckla verksamheten i små steg. Inte för att finna radikala förändringsbehov.

The post Jakten på förändringar och nya lösningar rätt väg att gå? appeared first on Erik Borglund.