Erik Borglund

KISS!

Igår satt jag och lyssnade i efterhand på den webbsändning som MSB hade där de presenterade det regeringsuppdrag de fått som en följd av skogsbranden 2014. Det var uppenbart att det kommit fram kritik mot den svenska krishanteringsförmågan. Glädjande i denna presentation var att det var viktigt att lära sig av tidigare händelser, vilket är grunden i det som motiverar min ”arkivfokuserade” del av krisforskningen jag bedriver.

Efter skogsbranden har jag själv funderat och försökt läsa på om en del om större händelser och vad som skrivs efteråt. Jag konstaterar och ser mig finna ett mönster: Stora katastrofer resulterar ofta i ett kaos. Detta kaos ställer krav på reformer och krav på större och mer komplexa övningar, för det måste övas, övas och övas. Jag har nyligen avslutat ett projekt där övning varit fokus, ett samarbete mellan Sverige och Norge. Projektet går vidare i fas 2 och kommande år är fokus också övning.

Det vi lärde oss i detta projekt var KISS. Dvs Keep It Simple Stupid. Med det menar jag och de partner som var med i projektet (läs polis, räddningstjänst) insåg att det är bättre att öva vardagshändelser som i liten skala tränar systemet. Genom detta skapas en grund för att kunna klara av större händelser. Istället för att träna sig i att uppleva otillräcklighet och misslyckande kan man ”nöta in” en känsla att vi kan det här. För handen på hjärtat trots alla mastodontövningar där vi tränat oss i att hantera gigantiska oljeutsläpp, höga vattenflöden som dränkt enorma ytor, terrorattacker på flera platser simultant, explosioner på kärnkraftverk mm? Känner vi oss mer trygga i vår roll i krishanteringssystemet?

När jag under mina 7 år arbetade som operatör på Nationella Insatsstyrkan var vår grundläggande idé att nöta in grunder. Genom att nöta in grunder så dessa sitter kan man klara av att lösa mer komplexa situationer. Genom historien vill jag påstå att den filosofin för träning har och är framgångsrik. Vissa saker behöver nötas så det sitter i ryggmärgen. Nu kanske inte vi kan räkna med att det går att nöta in alla delar i krishanteringssystemet flera 1000ggr, men tanken är att träna små mindre komplexa delar många gånger för att bättre klara av svåra utmanande händelser.

Ett konkret exempel är då jag haft förmånen att delta i stabsutbildning och stabschefsutbildning vid polishögskolan. Där nöttes de moment som finns i stabsarbetet som bland annat initiering av stab, stabsgenomgång och stabsavlösning. Att träna stabsavlösningar 10ggr kanske tar några timmar men kanske dessa timmar är mer väl spenderade än att delta i en heldagsövning där aldrig stabsavlösning tränas? En övning där arbetstiden styr när krisen är över och du tränar i att misslyckas. För jag påstår nog att få stora komplexa övningar resulterar i att deltagare känner att de lyckats och gjort ngt bra.

Många säger nog nu: Men det är ju många aktörer som verkligen är dåliga! Ja kanske är det så, men är det rimligt att tro att någon som aldrig gjort något skarpt, och aldrig fått öva kan lyckas? Genom att öva små moment som ens arbetsuppgift består av under en kris är jag övertygad om att kriserna kommer klaras av bättre utan att nödvändigtvis hela system behöver förändras. Men tankar om det kommer i nästa inlägg.

http://erikborglund.wordpress.com

The post KISS! appeared first on Erik Borglund.