Tankar om kollegialitet, arbetsmiljö och framgång

Utvalda

Jag har samlat mängder med tankar genom åren men det är en som har överordnats de andra. Jag är nämligen övertygad om att just den frågan är grunden till alla visioners och strategiers framgång. Det handlar inte om frågor om söktryck eller externfinansiering, även om de ofrånkomligen är möjliggörare för vår verksamhet. Men likt andra prestationsmått så föregås de av något djupare, något mer fundamentalt. Jag tänker på hur vi mår och hur vi trivs på vår arbetsplats. För det är där framgången börjar. 

För en modern kunskapsorganisation är attraktiviteten av central betydelse, för en framstående helt avgörande. Högklassig utbildning och forskning tar sin utgångspunkt i nyfikna, kreativa och välmående medarbetare vars ambitioner, verksamhet och samarbeten föder kunskap som får genomslag i akademi och samhälle. Ett universitets framgång avgörs av människor. Av växande medarbetare och studenter. Och de görs sällan rättvisa i tabeller och diagram.

Som prorektor för forskning kommer jag värna extra mycket om frågor som adresserar forskningsmiljöernas arbetsmiljö, till forskningens inre villkor och drivkrafter. Jag är övertygad om att Mittuniversitetets strategi 2019-2023 bör åtföljas av ett systematiskt arbete inom detta område. För att uppnå mål som ökad externfinansiering, fler nydanande forskningsresultat, fler forskningsdrivna innovationer och fler examinerade doktorer krävs att vi även arbetar i forskningsprocessernas tidiga faser där förutsättningar skapas. I linje med tidigare forskning visar en ny rapport från Karolinska institutet att en bra arbetsmiljö borgar för bättre prestationer när det gäller att erhålla externa bidrag och publicera i högkvalitativa tidskrifter. Den visar också att om arbetsmiljön förändras så förändras också prestationen. 

Vi ska tillsammans lägga kraft på att ytterligare stärka forskargruppers förmågor att i kombination med strategiskt och engagerat ledarskap utveckla attraktiva, välmående och framgångsrika forskningsmiljöer. Våra långsiktiga forskningsframgångar baseras på hur väl vi lyckas med detta. Det handlar om kulturrelaterade frågor som är lärosätesgemensamma och angelägna inom hela Mittuniversitetet. Det handlar om komplexa frågor som förutsätter utvecklad samverkan mellan linjens chefer och den kollegiala organisationen och som måste drivas med tydligt engagemang. Det handlar om att ytterligare lyfta det vetenskapliga ledarskapet som kollegial främjare av medarbetarnas prestationer och att sprida ljus över det kollegiala medarbetarskapet. Forskningskulturer som inramar det vetenskapliga samtalet och där idékraft står över hierarki. 

Vår studie- och arbetsmiljö ska attrahera studenter och medarbetare som bidrar till global och regional utveckling. Det är ett av de fyra övergripande målen i Mittuniversitetets strategi 2019-2023. Jag önskar att vi i slutet av 2023 kan blicka tillbaka och konstatera att vi tillsammans – universitetsledning, fakulteter, institutioner, förvaltning och studenter – har genomfört ett spännande och nydanande arbete inom detta område.

Yrkeshögskola, BLAD, BUFFL och utbildningsutskottets ordförande

Sundsvall_20190415_DSC_1980I veckan hade vi besök av riksdagens utbildningsutskotts ordförande Gunilla Svantorp och Landshövdingen i Västernorrland, Berit Högman. De träffade bl.a. universitetsledningen, då vi fick tillfälle att presentera vår verksamhet och diskutera bl.a. bristen på basanslag i forskningen. Peter Öhman, Åsa Bong och Jimmy Jaldemark gav en presentation av våra nya utbildningsprojekt BLAD och BUFFL, vilket följdes av intressanta diskussioner. Besöket vid Mittuniversitetet avslutades med ett möte med bl.a. Lena Boström och Ulrika Auno för diskussioner kring lärarutbildning och närliggande områden.

På kvällen deltog jag, Ulrika Auno och Lena Boström i en sammankomst vid residenset i Härnösand. Landshövdingen hade bjudit in ett antal kommuner, Folkuniversitetet och Mittuniversitetet för samtal kring yrkeshögskoleutbildningar och då specifikt hur universitetet kan samarbete kring sådana.

20190416_173343Det finns en hel del formella regler som inte gör det så enkelt i alla lägen, men samtidigt finns det väldigt mycket vi kan göra och med god vilja och lite uppfinningsrikedom kan vi komma väldigt långt. Varför ska då universitetet engagera sig i sådant? I mina ögon finns det många skäl. Dels borde YH-utbildningar kunna vara en rekryteringsväg för våra egna utbildningar. Det gör också ett samarbete mellan oss och YH till ett viktigt redskap i vårt engagemang för att höja övergångsfrekvensen i våra båda län. Dels kan YH-utbildningar vara en fantastisk samverkansmöjlighet ungefär på samma sätt som uppdragsutbildningar. Vi kan lära oss mycket från deras perspektiv och vi kan ge dem förståelse för oss och bidra med våra kunskaper och erfarenheter och inte minst knyter vi kontakter som kan leda till både ytterligare utbildningsutveckling och forskning. Ytterligare något, som mig veterligen inte förekommer i någon större utsträckning i Sverige, är att YH-utbildningar skulle kunna vara en avslutning på t.ex. en kandidatexamen. Kanske skulle man kunna likna det vid det AT-år studenter som är klara med läkarutbildningen gör efter genomgången universitetsutbildning. Att efter en mer teoretisk kandidatutbildning bygga på med en praktiskt yrkesinriktad YH-utbildning skulle kunna bli ett riktig bra paket.

Att samarbeta kring YH-utbildningar kan ske på många sätt. Redan idag sitter lärare och forskare ofta med i utbildningarnas styrgrupper. Vi är ibland med och utvecklar kurser som kommuner eller Folkuniversitetet ska ge, men vi borde kunna göra mycket mer. Lärare från oss skulle med fördel kunna delta i betydligt fler YH-utbildningar och – det i mina ögon kanske mest intressanta – rätt utvecklade skulle YH-utbildningar kunna fungera som en bra ingång till universitetsstudier. Här är utformningen och validering A och O. Inte helt lätt, men långt ifrån omöjligt. Vad vi skulle vilja börja med är att utforma en YH-utbildning där vissa delar kan tillgodoräknas om/när man börjar en utbildning hos oss.

Sundsvall_20190325_DSC_1534Det blev goda diskussioner, en del frågor som Gunilla Svantorp skulle ta med sig och många goda uppslag till hur vi skulle kunna jobba tillsammans. För att det ska bli något mer än diskussioner krävs dock att vi kommer igång med något konkret. Flera kommuner, inte minst Örnsköldsvik och Härnösand, har redan i dag intressanta uppslag. Bland annat diskuterades områden som pedagogik, teknik, socialt arbete, ekonomi och omvårdnad nämndes t.ex. men det finns säkerligen flera.

Vi har all anledning att snart återkomma till några av institutionerna om förfrågan kring detta. Jag är övertygad om att det långsiktigt kan ge väldigt mycket till ett ämnes utveckling vad gäller utbildning, men kontakterna och samarbetet kommer – precis som vid uppdragsutbildning – i många fall också kunna leda till spännande forskning av god kvalitet. Det är jag övertygad om! Det gäller bara att ha ett öppet sinne, en gnutta fantasi och vilja att göra något bra!

Vi får alltså återkomma, men först vill jag nu önska alla en riktigt glad och skön påsk!

Samarbetsavtal med Örnsköldsvik

20190326_105206För drygt ett och ett halvt år sedan besökte Anna-Lena Perdahl, Hans-Erik Nilsson och jag Örnsköldsvik för att träffa kommunledningen. Syftet var att sondera möjligheterna till ett närmare och djupare samarbete mellan Övik, dess kommunbolag och Mittuniversitetet. Sedan dess har det jobbats intensivt mellan kommunen och universitetet och idag kunde vi vid en ceremoni i det som tidigare var Mittuniversitetets lokaler och som nu är kommunhus i Övik signera ett nytt fyraårigt avtal där det totalt satsas 6 miljoner kronor.

Det här är ytterligare ett steg för oss att leva upp till att vara ett globalt universitet med regionalt engagemang. Resultatet av det avtal vi skrivit idag kommer att bidra till inte bara Örnsköldsviks, utan också stora delar av både Västernorrlands och Jämtlands, utveckling. Dessutom är jag övertygad om att det, likaväl som de tidigare samarbetsavtal vi tecknat, kommer att leda till skarpa och goda såväl tillämpade som mer rena forskningsprojekt. Erfarenheten visar också att det inte sällan leder till forskningsprojekt som hittar ytterligare externa finansiärer.

20190326_104702Avtalet med Övik riktar, utöver kompetensförsörjning, in sig på samverkan inom tio forskningsområden: lära genom livet, må bra, förvaltningsmodeller, medborgarnytta, smart city, logistik/optimering, digitala tjänster, nya affärsmodeller, miljöteknik och hållbara energilösningar och spänner därmed över hela universitetet. Båda fakulteterna och båda campusorterna.

En sak som jag tror skiljer det sätt vi tänkt jobba på från många andra lärosätens samarbeten med kommuner är hur vi vinnlägger oss om att våra organisationer lär känna varandra på djupet och bredden. Det betyder att det inte i första hand är universitets- eller fakultetsledningar, utan forskare vid universitetet och tjänstemän och andra vid kommunen och dess bolag som träffas, diskuterar fram projektidéer och därmed får en mycket större förståelse för varandras verksamheter och kulturer. Det är, tror jag, nödvändigt för att det ska bli något långsiktigt hållbart som inte står och faller med aktuell universitets- eller kommunledning. Det betyder också att vi som universitet på detta sätt får stora delar av vårt omgivande samhälle att bättre förstå både vår verksamhet, våra arbetssätt och våra förutsättningar. En förståelse som ger en mer realistisk syn på universitetet i regionen, vilket också är viktigt för att vi långsiktigt ska kunna samarbeta för regionens utveckling.

20190326_113038Efter ceremonin med undertecknande anordnades en liten workshop för att påbörja konkretiseringen av några projekt och det var verkligen glädjande att, genom dekan Hans-Erik Nilssons och vicedekan Peter Öhmans förslag till konkreta projekt, återigen få imponeras och känna sig stolt över vilken fantastisk och intressant forskning som bedrivs vid fakulteterna! Så mycket bra som görs vid vårt universitet och så mycket vi kan bidra med för en god samhällsutveckling! Om någon är intresserad av att veta mer om samarbetsavtalet eller hur man skulle kunna vara del av samarbetet kan man med fördel kontakta t.ex. Hans-Erik eller Peter.

Utan starka samarbeten i regionen, utan regionens engagemang i universitetet och universitetets engagemang i regionen tror jag faktiskt inte Mittuniversitetet skulle ha någon ljusare framtid att gå till mötes. Detta liksom vår internationella verksamhet är avgörande för vår framtid!

 

Uppdragsutbildning

 

 

Sundsvall_20170625_DSC_7251En viktig del i vår strategi är det livslånga lärandet, kompetensväxling och kompetensutveckling. Utvecklingen av BLAD och BUFFL är två viktiga delar i detta och likaså uppbyggnaden av ett gott stöd för uppdragsutbildning, något som var en av flera grunder till bildandet av avdelningen för forsknings- och utbildningsstöd (FUS).

När man talar om uppdragsutbildning brukar det inte sällan bli diskussioner, ibland riktigt heta sådana, om varför vi ska ägna oss åt något sådant. Argumenten kan vara många både för och emot. Ofta handlar det om vad uppdragsutbildning inte är. Den ska bedrivas så att den reguljära utbildningen inte påverkas negativt, den ska bedrivas med full kostnadstäckning och att den ska följa samma kvalitetskrav som ordinarie utbildning. Det är ju inte så konstigt eftersom det är krav vi måste följa enligt förordningen, men det är ändå lite trist att så ofta börja i den lite mer negativa eller åtminstone inte särskilt utvecklingsinriktade änden. I bästa fall nämns sedan att uppdragsutbildning kan vara en del av vår samverkan med omgivande samhälle.

Jag skulle vilja slå ett slag för hur mycket positivt som uppdragsutbildningar kan betyda för våra ordinarie utbildningar. En given sak är förstås att uppdragsutbildning ger en institution, ett ämne eller ett program ett ofta helt överlägset sätt att diskutera med avnämare och andra aktörer i samhället om vad de anser är viktigt ur deras perspektiv. Ofta har vi kanske ganska god kontakt avnämare ändå och ofta försöker de framföra sina både viktiga och kloka synpunkter, men min bild är att det tyvärr alltför ofta drunknar i andra inlägg, åsikter och synpunkter och kanske aldrig följer med ända fram till kurs- eller utbildningsplanen faktiskt skrivs. Här finns naturligtvis också mycket att utveckla och det ser definitivt inte ut så överallt.

Sundsvall_20151108_DSC_3511När det gäller uppdragsutbildning har vi dock mycket av detta helt gratis. Uppdragsgivaren, beställaren av en utbildning eller den som köper en av oss utbjuden utbildning, är såklart väldigt mån om att formulera vad företaget, myndigheten, kommunen eller organisationen behöver just nu och långsiktigt. I en förhandling kring en uppdragsutbildning borde vi därför kunna få väldigt mycket skarpare förståelse för avnämarnas önskemål och behov. Därmed inte sagt att alla dessa ska in i våra reguljära utbildningar, men guldkornen och det som överensstämmer med vår syn på våra utbildningar, kan bli byggstenar till ännu bättre ordinarie utbildningsprogram.

Något positivt och viktigt är också möjligheten att låta uppdragsutbildning och ordinarie utbildning samspela kring utvecklingsarbete. En hygglig portfölj av uppdragsutbildningar ger ekonomiska resurser till utveckling av ordinarie utbildningar, lärares kompetensutveckling och kan – åtminstone inom en del områden – dessutom ge upphov till nya forskningsprojekt.

En kanske än viktigare positiv sida är att uppdragsutbildningar ofta kan vara fantastiskt bra kompetensutveckling för våra lärare och forskare och att det dessutom inte sällan är inkörsporten till betydligt vidare och djupare samarbeten. Många är de forskningsprojekt jag känner till som tillkommit genom de kontakter som knutits under formandet av en uppdragsutbildning. På sikt brukar det kunna bli ganska stora forskningsprojekt som involverar betydligt fler personer än de som inledningsvis var med och byggde uppdragsutbildningen.

Sundsvall_20180919_DSC_1138Jag tror att det på många håll finns en oro för att det är väldigt krångligt och krävs väldigt mycket för att ge sig in i det här med uppdragsutbildningar. Det händer att institutioner får förfrågningar, men på grund av osäkerhet om vad man får och inte får göra inom uppdragsutbildning, inte törs ta på sig ett uppdrag. Kan t.ex. uppdragsutbildningsstudenter sitta i samma sal och följa samma föreläsningar som ordinarie studenter? Kan vissa platser inom ett ordinarie program utlysas som uppdragsutbildning? Hur kan vi marknadsföra utbildningar vi vill ge som uppdragsutbildning? Hur vet vi vad som efterfrågas? Är det skillnad på skräddarsydda kurser och kurser inom ordinarie utbud?

En del institutioner har kanske provat och gett några enstaka kurser över åren, men kanske aldrig riktigt fått till det flyt och den regelbundenhet som ofta behövs. När man pratar med personer och institutioner som gjort uppdragsutbildning till en mer eller mindre regelbunden del av verksamheten, så inser man dock att det inte alls behöver vara vare sig skrämmande, oroande eller innebära oöverstigliga utmaningar. Ett visst initialt arbete krävs naturligtvis, men framförallt goda kontakter med erfarna personer/institutioner och en bra stödorganisation som snabbt kan ge svar på frågor och funderingar. Här kommer FUS att bli en viktig pusselbit.

Själv är jag sannerligen ingen expert utan hyser väldigt rudimentära kunskaper om uppdragsutbildning, men jag är övertygad om att det är ett område vi bör förbättra oss på och att det är något som verkligen – på många sätt – kan leda till en högre kvalitet för våra ordinarie utbildningar, kompetensutveckling för våra lärare, nya forskningsprojekt och något mycket positivt för våra studenter.

/Anders

 

Eftertankens lov

Det är fredag, klockan närmar sig nio och från seminarierummet hörs munter musik från någons spellista. Fredagsmötet ska precis börja och alla vet att lockropet betyder kaffehämtning. Mötet inleds med ”veckans höjdpunkt”. Någon införde den punkten för flera år sen och till en början kändes den lite trevande och pretentiös men med tiden har den visat sig bli både energiskapande och utvecklande. Alla som vill, det är frivilligt, berättar om händelser som gjort positiva avtryck under arbetsveckan, stora som små. Inte sällan står glas framdukade eller godsaker framställda. Någon har fått en artikel accepterad, lämnat in en projektredovisning, fyllt år, haft ett bra möte eller fått ett uppskattande mail från någon. Saker som fått avslut eller väckt tankar och reflektion. Glädjeämnen som man tidigare hade behållit för sig själv men som nu delas med andra. 

Jag får för mig att avsluten var tydligare förr. När skörden var bärgad eller ladan färdigbyggd så samlades man, dukade fram och firade det som blivit färdigt. I vart fall verkade det så. I dagens Outlook-styrda arbetsliv, ofta förknippat med ständiga processer, ändlösa kurvor och suddiga mål, är det lätt att avslut och reflektion inte ges företräde. Tid när vi kan iaktta oss själva och våra reaktioner och samtala med oss själva kring våra handlingar och upplevelser. Men också tid för reflektion tillsammans med andra människor med andra tankar. Är vi på rätt väg, arbetar vi på rätt sätt? Men också vad har gått bra, varför gick det bra och hur kan vi göra mer av det? Det är tid som är nödvändig för utveckling på alla arbetsplatser. Att hitta sätt för att systematiskt reflektera och för att reflektera systematiskt. 

Reflektionen som del i lärandet är en livsnerv i universitetetens verksamhet som måste ges omvårdnad och linjens aktiva beskydd. Det gäller all verksamhet och på alla arbetsplatser inom universitetet, såväl i den personliga som i den kollegiala kontexten. Ett universitet baseras ju på tankar; små som stora, lugna som vilda, beprövade som banbrytande. Reflektionen i sig närs av lugn och stillhet men utmanas ständigt i en tid där härvaron ofta ersatts av frånvaro. En plötsligt uppkommen paus och vips föreslår belöningssystemet all tänkbar fyllnadsmassa som effektivt undantränger tankar och försvårar reflektion. Den har fått tuff konkurrens på sistone, reflektionen. Men som inledande punkt på fredagsmötena tror jag den kan hävda sig väl.