Anders Fällström

Rektors tal – akademiska högtiden 2017

Det har kommit en del frågor om mitt tal vid den akademiska högtiden finns publicerat någonstans. Det finns förstås i filmen (Youtube) från ceremonin, men här kommer också talet i skrift:

Återigen – varmt välkomna! Det vi nu uppmärksammar och hyllar är personerna bakom idéerna. Individerna som har förmåga att vända upp och ner på argument, att se saker och ting ur ett annat perspektiv och koppla ihop saker som ingen tidigare tänkt på. Det är för våra doktorer, professorer och pristagare vi idag är här. Men vi ska inte heller glömma att för att våra forskare och hela universitetet ska fungera behövs alla våra anställda i lika hög utsträckning. Professorn liksom ekonomen, adjunkten liksom utredaren. Därför är naturligtvis ni alla varmt välkomna.

Samtidigt vill jag också säga ett alldeles extra stort välkommet till de av alla våra studenter som är här idag. Som min tidigare kollega och chef, Lena Gustafsson så ofta brukade säga, är studenterna de vid ett universitet som nästan alltid kommer med de bästa, de mest nytänkande och de för framtiden ofta viktigaste idéerna. Utan våra studenters medverkan skulle inte bara vår utbildning, utan också stora delar av vår övriga verksamhet ganska snart stagnera. Att ni studenter ständigt finns med i våra diskussioner är därför för Mittuniversitetet en självklarhet. Så också ikväll!

Mittuniversitetet – ett globalt universitet med regionalt engagemang! Vi tror att internationalisering i kombination med högre utbildning och forskning i hela landet är ett viktigt verktyg för att vår och andra regioner ska utvecklas väl. Ingen annan kan som universitet attrahera såväl nationella som internationella personer till regionen – studenter likaväl som forskare. Att sedan få våra studenter att stanna kvar i regionen och våra forskare att samarbeta utanför universitetet, det är något vi måste göra tillsammans med många av er som är här ikväll – kommuner, företag och andra organisationer.

Grunden för ett universitet är den nyfikenhet som finns hos våra forskare, lärare och studenter liksom förutsättningar för dem att ta tillvara denna nyfikenheten och bedriva fri och oberoende forskning och god utbildning. I dessa förutsättningar ligger allt och alla som finns runtomkring för att stödja vår forskning och utbildning.  Men för ett universitet som Mittuniversitetet räcker knappast detta. Vill samhället få ut så bra grundforskning som möjligt på effektivaste sätt skulle det nog räcka med – och kanske vara en fördel med – att koncentrera forskning och högre utbildning till landets kanske fyra största lärosäten.

Mittuniversitetet måste därför göra ytterligare saker för att berättiga sin existens. Universitet måste – förutom den självklara grunden i fri forskning o utbildning – vara en viktig röst i samhället och partner i regionens och norra Sveriges utveckling. Detta är för övrigt något som Mittuniversitetet delar också med både Luleå tekniska och Umeå universitet och blir därför också en anledning till ett stärkt och fördjupat samarbete mellan dessa tre lärosäten.

Ett samtal i Luleå i slutet av 2016 kan komma att få en stor betydelse för norra Sveriges utveckling. Mittuniversitetets strateg Anna-Lena Perdahl och Luleås kommunalråd Niklas Nordström diskuterade de sex största kommunernas då nyligen formade samarbete för att stärka norra Sverige. Ur det samtalet föddes det som i efterhand kan tyckas självklart: De tre nordligaste universiteten måste vara med i detta samarbete. Därefter har ett mycket gott samarbete mellan Luleå, Umeå och Mittuniversitetet kring för hela landet viktiga framtidsfrågor formats. Frågor som visar hur universiteten i samarbeten med näringsliv och offentliga aktörer i norra Sverige ytterligare kan bidra till en positiv utveckling av hela landet.

Områden som digitalisering av traditionell industri, marksanering, glesbygdsmedicin och hälsa, skogens möjligheter att lösa plast- och energifrågor och framtidens utbildningsformer är några exempel där universiteten genom att komplettera varandra kan samarbeta för att lösa viktiga samhällsutmaningar.

Samarbeten över olika gränser är oftast det som föder de nya stora framstegen. Något som därför glatt mig, som nykommen till detta lärosäte, extra mycket är dels de starka, spännande forskningscentrum som finns här, dels de i mina ögon mycket väl fungerande samarbetena med såväl kommuner som näringsliv. Inom våra forskningscentrum samarbetar forskare inom elektronik och datorteknik med kemister och skogsforskare, fysiologer med maskintekniker; sociologer, informatiker och jurister med statsvetare och industriella ekonomer. Och här bedrivs forskning av högsta internationella kvalitet.

Ett, i mina ögon, ofta förkommande problem med universitetens samverkan med externa parter är att det ofta gynnar mest den ena parten. God samverkan måste stärka alla ingående parter och för ett universitet är det nödvändigt att våra samarbeten med andra ska stärka kvaliteten i våra utbildningar och vår forskning. Detta är något som de kommunavtal Mittuniversitetet har med t.ex. Sundsvall, Härnösand, Timrå och Östersund verkligen lyckas med. Med utgångspunkt i både kommunernas och de enskilda forskarnas verksamhet mejslas gemensamma projekt fram. Projekt som ofta resulterar i stora förbättringar i kommunernas verksamhet – allt från grundskoleundervisning i matematik till att utvinna, lagra och använda energi på nya sätt – och som ofta växlas upp till stora framgångsrika forskningsprojekt inom universitetet. Inte sällan ämnesöverskridande! Att se både forskarnas och kommunernas starka och positiva engagemang i detta är verkligen en fröjd.

2019 riktas idrottsvärldens alla blickar mot vår region. Två stora VM går av stapeln. Alpina VM i Åre och Skidskytte-VM i Östersund. Idrott är en stor del både av vårt samhälle och Mittuniversitetet. Att därför utnyttja detta tillfälle och samarbeta med arrangörerna och de inblandade i dessa VM är för oss en självklarhet. Mittuniversitetet bedriver idag mycket framgångsrik forskning inom en mängd idrottsrelaterade områden.

Ett hinder för ytterligare utveckling både internt och med externa parter är idag att vi saknar en sammanhållande funktion vid universitetet. Idrott och sport är en ypperlig brygga mellan en mängd olika dimensioner. Grund och tillämpad forskning, forskning och utbildning,  universitet och samhället utanför. För att ytterligare utnyttja idrottens kraft och utvecklas som universitet kommer vi därför inom kort att skapa en sådan funktion. En funktion som både kan vara en ingång till universitetets idrottsverksamhet för externa parter och en funktion som kan fungera som koordinator av nuvarande verksamhet och inspirationskälla till nya fruktbara samarbeten mellan olika forskare, studenter, idrottare, företag, föreningar och kommuner.

Idag är en övervägande del av universitetets idrottsvetenskapliga forskning förlagd till Östersund. Det är naturligt med den styrka regionen där har i vintersport. Att bredda vår verksamhet till att omfatta hela universitetet blir därför också en viktig fråga och varför då inte – såsom Sundsvalls kommunalråd Peder Björk föreslog i ett samtal vi hade – bygga upp forsknings- och samverkansverksamhet kring lagidrotter i nära samarbete med Västernorrlands idrottsförbund? En idé att spinna vidare på.

Är det något område som ligger mig extra varmt om hjärtat när det gäller idrott, så är det parasport. Det är också ett område där Mittuniversitetet tillsammans med inte minst den verksamheten som finns i Östersund och Åre redan har en mycket stark nationell och internationell position och ett område som jag kan tycka bör bli ett starkt profilområde för Mittuniversitetet. I regionen arrangeras stora internationella parahockeyturneringar,  VM på skidor för personer med utvecklingsstörning, här finns världsstjärnor som Zebastian Modin, vi har Totalskidskolan i Åre .

Mittuniversitetet har inlett ett forskningssamarbete med den internationella paralympiska kommittén (IPC)  med ambitionen att bli en internationell forskningsnod för vinterparasport. En oslagbar kombination av fantastiska idrottsarenor, regionalt engagemang och högkvalitativa forskningsmöjligheter är det som gör att Internationella kommittén, liksom svenska parasportförbundet vill se Mittuniversitetet som den givna samarbetspartnern.

Långsiktig kompetensförsörjning och kompetensutveckling är ord som är på snart sagt varje beslutsfattares läppar. När det gäller det livslånga lärandet och inte minst kompetensutveckling, har universitet i Sverige i mina ögon hittills gjort ett inte fullt godkänt arbete. Med all den kompetens och kunskap som finns inom våra väggar, varför vänder sig såväl landsting som kommuner och företag så ofta hellre till konsulter för kurser och utbildningar till deras personals kompetensutveckling? Vi tror att mycket handlar om på vilket sätt vi distribuerar och ger våra utbildningar. Mittuniversitetet vill därför i framtiden kunna bidra till det livslånga lärandet genom bl.a. digitalisering. Vi vill erbjuda en ny form av kompetensutveckling som passar offentliga organisationer och näringsliv bättre genom att det nya konceptet inte tvingar dem att binda upp personal för utbildningsinsatser under lång sammanhängande tid. Vi kallar vårt koncept för, BLAD, Behovsstyrt Lärande genom Anpassat Deltagande. Utbildningarna får inte vara beroende av att de ska genomföras på en viss tid, en viss plats eller enligt ett visst schema. Den ska kunna anpassas till den enskildes arbetssituation och till arbetsgivarens möjligheter att bereda utrymme för kompetensutvecklingsinsatser. Om den studerande är den ende på sin arbetsplats eller om utbildningen rör en hel personalgrupp ska inte spela någon roll.

Mittuniversitetet har precis påbörjat arbetet med att ta fram ett nytt visions- och strategiprogram för tiden 2018-2023. Allt det jag nu tagit upp hoppas jag visar att den perioden för universitetet kommer att präglas av att med en stabil grund i mycket god forskning och utbildning vara en viktig aktör för regionen, norra Sverige och landet i stort. Jag är övertygad om att internationalisering och mobilitet, samverkan, digitalisering, e-lärande, kompetensförnyelse och vidare profilering kommer att vara viktiga hörnstenar i det arbetet. Liksom – en viktig sak – att Mittuniversitetet ska vara den goda arbetsgivaren. En arbetsplats som präglas av en god arbetsmiljö där medarbetare känner trygghet och glädje, det är A o O för en god utveckling. Det gäller inte minst kreativa platser som forsknings- och utbildningsmiljöer.

Hårt arbete och glädje ska prägla vår verksamhet och samarbete, dialog, samhällsengagemang och nyfikenhet ska leda Mittuniversitetet in i sex nya framgångsrika år. I en tid när världen förefaller bli alltmer orolig och kunskapsförakt förefaller sprida sig allt mer blir universiteten allt viktigare. Universiteten som upplysningsinrättning. Universiteten som likt en snöflingenos lyser upp den mörkaste vinternatt och fyller hjärtat med glädje lyser upp en i vissa fall allt mörkare värld och skapar trygghet. I detta ska Mittuniversitetet vara en viktig kugge. Jag ser verkligen fram emot hur vi nu fortsätter utveckla Mittuniversitetet till ett internationellt universitet med regionalt engagemang!