Kommunsamverkan

Bland mycket annat har den gångna veckan Mittuniversitetets samarbeten med kommuner och regioner stått på schemat. I fokus har våra nuvarande och, förhoppningsvis, kommande samarbetsavtal stått.

Det hela inleddes med en heldag tillsammans med Härnösands kommun där jag, Hans-Erik Nilsson, Tommy Ytterström och ett drygt tjugotal forskare från oss deltog liksom omkring tjugofem personer från kommunens olika delar. Här varvades presentationer av genomförda och pågående projekt med livfulla diskussioner om tänkbara framtida samarbeten. För mig, som för första gången deltog i denna typ av aktivitet, var det imponerande att se hur mycket spännande och bra projekt som på ett så bra sätt genomförs tillsammans med externa parter och hur många tankar om framtida projekt som dyker upp. Det som imponerar mest är att det både inledningsvis och än mer när det efter inledande projekt växlas upp, innehåller såväl skarpa forskningsutmaningar med höjd, som något mycket påtagligt bra för, i det här fallet, Härnösands kommun. Extra roligt tycker jag kanske det är att det fungerar så bra med Härnösands kommun. Såväl jag som kommundirektör Sofia Pettersson lyfte det positiva i att Mittuniversitetet och Härnösand nu samarbetar på ett mycket bra sätt och blickar framåt för ytterligare både fördjupat och breddat samarbete. Personligen tror jag att det sätt som vi nu kan jobba tillsammans på ger betydligt mer både till kommunen och Mittuniversitetet än om vi haft ett campus kvar i Härnösand.

Från Härnösand till Östersund och Jämtland. Där fortsatte jag och Mats Tinnsten diskussionerna med Region Jämtland Härjedalen om ett samarbetsavtal. Här finns också mycket att mejsla ut som kan vara värdefullt både för universitetets forskning och utbildning, liksom för regionens kompetensförsörjning och utveckling. Alltifrån samarbeten inom hälsa och vård till parasport, teknik, innovationssystemutveckling och breddad rekrytering. Och som sammanbindande länk mellan dessa, liksom så många andra dimensioner, e-hälsa, telemedicin eller vad vi vill kalla det!

Med Östersunds kommun har vi så under veckan haft ett styrgruppsmöte där jag, Mats Tinnsten och Susanna Öhman träffade kommundirektör och tillväxtchef för att dels se över nuvarande projekt inom samarbetsavtalet, dels påbörja diskussionen om hur ett nytt avtal ska formas och se ut när nuvarande går ut om ungefär ett år.

Temat kommun- och regionsamarbeten avslutades i onsdags, när Sundsvallsregionens kommuner bjudits in till Mittuniversitetet för att dels diskutera hur vi skulle kunna samarbeta i framtiden, dels se och höra presentationer av en handfull pågående samarbetsprojekt med Sundsvall och Härnösand. Det var stor uppslutning från samtliga kommuner: Härnösand, Sundsvall, Nordanstig, Ånge, Timrå, landstinget och dessutom RUN (regionalt utvecklingsnätverk). Också här var det så påtagligt hur Mittuniversitetet lyckats förena samverkan med högkvalitativ forskning ”på våra villkor” samtidigt som det innebär viktig tillförsel av kompetens till kommunerna på ”deras villkor”.

Just den här typen av samarbeten är en av de saker som varit mest positivt överraskande för mig sedan jag kom i april. Samverkan är svårt. Det är så lätt att det blir bara på den ena partens villkor eller åtminstone att det tillför den ena parten mest och den andra parten ses som ”ansvarstagande för den andra”. Det kan handla om att ett universitet tar ”sitt ansvar” genom att samarbeta med näringsliv, kommuner eller landsting på sätt som egentligen inte höjer kvaliteten i eller bidrar till utveckling av dess forskning och utbildning eller att det alltför påtagligt styr inriktningen på universitetets verksamhet. Det kan också handla om att en kommun lägger in pengar för universitetets eller högskolans forskning eller utveckling, men egentligen inte får ut så väldigt mycket av det. De former som Mittuniversitetet lyckats mejsla ut tycker jag i väldigt hög grad verkar uppfylla det jag tycker är nödvändigt för vår samverkan: Stärka och utveckla båda parters egna verksamheter. Det måste ske på lika villkor och det måste berika båda parter högst påtagligt! Och det förefaller vi lyckas med väldigt ofta. En väldigt stor del i detta är jag övertygad om att Mats Tinnsten, Susanna Öhman, Hans-Erik Nilsson och Tommy Ytterström har och det är verkligen glädjande att få ta del av och lära sig ännu mer om hur de arbetar och försöka utveckla ytterligar