Ann-Catrine Edlund

Vykortsbild med känsla

En besk brygd serverades oss igår. I e-posten som anlände från Riksbankens Jubileumsfond (RJ) stod  nämligen det lilla engelska ordet ”not”. Vilket innebär att vår ansökan om ”Berättelser om det moderna. Identitetsformering i vykortspraktiker i Sverige 1900–1920” inte får gå vidare till andra chansen. Det blev alltså tvärnit i första ansökningsrundan. Men vi var i gott sällskap. 500 andra ansökningar fick också omedelbart avslag. Så det var många forskare runt om i Sverige som med oss och likt gossen på vykortet ovan grimaserade svårt.

I projektgruppen har vi såklart svårt att förstå att inte alla tycker att forskning om vykortspraktikens sociala betydelse  i det framväxande moderna samhället bör prioriteras. Det är ju så mycket som vi inte vet! Men nu är det bara att bita ihop och ta nya tag. Även utan extern finansiering går det att göra en hel del. Framför allt kan man söka mer  pengar. Jag ser fram emot framåtsyftande diskussioner i projektgruppen. Ska bara hämta andan först.

Jag kommer också att vidareutveckla det samarbete jag inlett med frimärkssamlare och vykortssamlare. De sitter verkligen på en fantastisk expertkunskap! Vill man veta hur många gånger posten delades ut om dan i Östersund är det bara att fråga jämtlandsexperten. Vill man istället få hjälp att tolka poststämplar är det bara att fråga stämpelexperten – och vips får man reda på om det är en tågkupéstämpel eller kanske
en ångbåtsstämpel.

Vykortet ovan, med gossen som inte uppskattar tobakssmaken, är adresserat till Anders Jakobsson i Lomfors, Västerbotten, den 24 augusti 1904. Med en namnsdagsgratulation från hans granne August. Troligen har August själv överlämnat kortet till Anders. Vykortet saknar nämligen spår av frimärke. Man kan dock fundera över varför August har skrivit Anders adress på vykortet i så fall? Anders har sedan satt in kortet i sitt brevkortsalbum och bevarat det till eftervärlden.

Många av vykorten i hans album saknar spår av frimärken. Hmm. Man kan fundera över om vykorten handräcktes eller om de skickades samtidigt med brev? Verkar ju i vart fall onödigt krångligt att postbefordra vykort i de fall avsändaren finns i samma by. Vi vet inte än vilka som skickat de vykort som Anders samlat i sitt brevkortsalbum. Om de bodde långt borta eller nära. Med lite tur så kan vi ta reda på det. Många av meddelanden på vykorten är nämligen daterade med angivande av avsändarens boendeort. Hoppas snart kunna skrida till verket med det.