Barbro Widerstedt

En arbetsmarknad i förändring

Något som en ordentlig kris kan åstadkomma är stora förändringar på arbetsmarknaden, både vad gäller vilka jobb som finns och hur dessa jobb utförs. Arbetsmarknaden är den viktigaste källan till inkomst för en majoritet av befolkningen och har varit så under hela den industriella epoken.

Sysselsättningsdynamiken – hur arbetsmarknaden förändras – beror på teknisk utveckling, förändringar i efterfrågan, globalisering och konkurrens på marknaden. Arbetsmarknaden är alltid i förändring, men olika tider formar förändringen på olika sätt. I början av 2000-talet handlade diskussionen om globaliseringen och den nya rumsliga arbetsfördelningen, vad som benämns de ”globala värdekedjorna”. Utflyttning av verksamheter, särskilt inom tillverkningsindustrin, sågs som ett långsiktigt hot mot arbetsmarknaden. Under senare år har digitaliseringens betydelse för omsättningen på arbetsmarknaden kommit mer i fokus. De förbättringar i automatiserade beslutssystem som blir möjliga genom utveckling inom artificiell intelligens kommer att omforma jobben i många tjänstebranscher. Vid CER bedrivs till exempel ett forskningsprojekt om konkursprognoser med hjälp av artificiell intelligens.

I och med Covid-19 får vi nya perspektiv på denna diskussion, då spridningen av viruset sätter strålkastarljuset på en ny aspekt av arbete: i vilken mån den sker i fysisk närhet till andra, som en källa till smittspridning.

Fysisk närhet är en viktig aspekt i vårt arbete. För vissa är fysisk närhet själva jobbet, medan för andra är fysisk närhet ett sätt att hålla kontakten på ett bra sätt. Ungefär hälften av de sysselsatta i vår region (Jämtland och Västernorrland) har jobb som ofta innebär kontakt med andra på ungefär en armslängds avstånd.1 Huvuddelen av arbetena inom vården kräver fysisk närhet. Säg den tandhygienist som kan ta bort din tandsten på två meters avstånd. Inom branschen personliga tjänster har massageterapeuter och hårfrisörer svårt att göra sina jobb på avstånd. Även mindre personliga tjänster innebär relativ fysisk närhet. Många restauranganställda jobbar nära varandra i svettiga kök. Inom handeln möter man kunder på relativt nära håll. Buss- och taxichaufförer möter folk ansikte mot ansikte de flesta dagar.

Samtidigt gör vi nu ett massivt experiment med hemarbete för stora grupper som har arbete på mer än en armslängds avstånd. I en stor historisk cirkel har hemarbetet kommit tillbaka för en ny grupp på arbetsmarknaden. I stället för en bisyssla för kvinnor, som på 1700-talet, är den nya hemarbetande på 2020-talet en tjänsteman. Om denna nyordning består under en längre period i spåren av Covid-19 kommer den att påverka arbetets utformning, innehåll och status även på lång sikt för olika tjänstemannayrken. Kanske kommer även denna grupp att stå inför en ökande fragmentisering och en minskad betydelse av heltidsanställning som anställningsform, såsom vi har observerat inom andra yrkesgrupper?

Många jobb som förutsätter fysisk närhet finns i branscher med många små företag och egenföretagare: personliga tjänster, handel, byggbranschen och hotell- och restaurangnäringen. Coronakrisen har även visat hur känsliga dessa företagare är i sina verksamheter och hur bristfälligt det ekonomiska skyddsnätet är för många små- och egenföretagare. Det ekonomiska skyddsnätet är inte utformat för en sådan här kris. Hur ett ekonomiskt skydd för egenföretagare kan utformas utan att verka konkurrenssnedvridande kommer att vara en viktig policyutmaning när vi på allvar kan titta framåt.


1 O*net online och Registerbaserad arbetsmarknadsstatistik, SCB.

0 Kommentarer

Lämna en kommentar

Kommentera