Gunnar Berg

Skolorganisation och skolkultur 1: Från beskrivning till analys

Syftet med forskningen som jag varit engagerad i sedan i mitten av 1970-talet är att utveckla en teori om skolan som institution och skolor som organisationer. Kravet på teorin – vanligtvis benämndfrirumteorin – är att den ska kunna fungera som analysverktyg för att tränga in i och öka förståelsen för den verksamhet som fullgörs av skolan som inrättning i samhället och det arbete som utförs av enskilda skolor. För att åtminstone antyda vilken relevans som teorin kan ha i förhållande till skolors vardagsarbete inleder jag här serien av blogginlägg om frirumsteorin med en kortfattad fallbeskrivning.

Söderskolan är en 7–9-skola där undervisningen domineras av lärarnas individuella s.k. katederundervisning. Men under några år kom denna arbetsinriktning att utmanas av rektor och en till henne lierad lärargrupp. Rektors förändringssträvanden syftade till att lägga grunden för ett vardagsarbete präglat av personalsamverkan snarare än av traditionell lärarindividualism. Hennes uttryckta vision härvidlag var att nyttja lärarnas och övrig personals samladekompetens för att öka kvalitén i skolans vardagsarbete i allmänhet och i undervisnings- och lärandeprocesserna i synnerhet.

     Rektors strategi för att genomföra visionen var att själv agera som visionär idéspruta och överlämna ledningen för genomförandet till en mindre lärargrupp. Det konkreta förändringsarbete som operativt drevs av gruppen var främst inriktat på att utveckla arbetslagens arbetssätt och arbetsformer. Rektor belönade dem som var anhängare till hennes förändringsidéer med goda arbets- och tjänstgöringsvillkor, medan motståndarna utsattes för vad de upplevde som bestraffningar, t.ex. i form av splittrade tjänstgöringsscheman.

     Rektors strategi för skolutveckling resulterade i att rektor och hennes grupp hamnade i en extremposition, medan en uttalad motståndargrupp intog den andra. Tonläget höjdes gradvis och de respektive grupperna beskyllde varandra öppet för att köra skolarbetet i botten.

      Istället för att bygga en samarbetskultur som på pappret var tänkt att gynna elevernas lärande, utmynnade rektors förändringssträvanden i öppen maktkamp. Rektors avgick till slut, och lärarna som representerande skolans traditionella värden framstod därmed som maktkampens vinnare. Summa summarum tedde sig därmed det förändringsarbete som rektor initierade som kontraproduktivt i förhållande till sina syften.

Av denna korta fallbeskrivning kan vi sett dra slutsatsen att rektor av allt att döma agerat aningslöst, auktoritärt och bestraffande visavi de lärare som inte ställde sig bakom hennes förändringsidéer. Rektors utvalda grupp kan klandras för att okritiskt följt hennes direktiv, och motståndargruppens agerande synes inte enbart ha grundats på rationella argument, utan även på en allmän förändringsobenägenhet.

     Men leder konklusioner av detta slag till att vi blir klokare på vad den beskrivna processen egentligen har handlat om? Kan vi använda slutsatser av det exemplifierade slaget som ett underlag för att planera och genomföra vardagsnära utvecklingsarbeten vid andra skolor? Ytligt sett är måhända svaren på frågorna kanske, men på ett djupare plan nej.

     Vad krävs då för att en process av nämnda slag ska kunna leda fram till kunskaper värda namnet, d.v.s. kunskaper som kan ligga till grund för skolutveckling i generell mening? Svaret på frågan är att vi måste lämna den ytliga beskrivningsnivå där fallet studeras på sina egna villkor, och lyfta upp det till en analysnivå. Det är här som frirumsteorin kan vara ett bland flera lämpliga analytiska verktyg. Teorin öppnar nämligen för att erfarenheter (empiri) som fångas in på en nivå kan lyftas upp och analyseras på en annan, och därmed öppnas dörren för att beskrivande data kan förädlas till generella kunskaper som inte bara har relevans för den miljö (i detta fall Söderskolan) där datainsamlingen ägt rum.

     Mot denna bakgrund kommer jag i kommande blogginlägg att beskriva frirumsteorins hörnstenar. Så småningom kommer vi att återvända till Söderskolan och – med den beskrivna frirumteorin som analytiskt verktyg – diskutera detta fall på ett mer generellt plan.