Gunnar Berg

Skolans marknadisering 3. Hur och när grundlades skolans marknadsorientering?

Skolans kommunalisering i början av 1990-talet grundades i huvudsak på den s.k. ansvarspropositionen (prop. 1990/91:18) som togs fram under överinseende av dåvarande skolminister Göran Persson. I propositionen trycks på att ”..,. kraften i skolans utveckling nu måste sökas i klassrummen och i den enskilda skolan. Det är lärarnas och skolledarnas erfarenheter och professionalism som måste tas tillvara.”

     Men det verkligt banbrytande skolpolitiska brottet inträdde snarare i anslutning till att den borgerliga koalitionsregeringen tillträdde 1991. Statsminister Carl Bildt angav tonen i regeringsförklaringen den 4 oktober 1991 där han bl.a. deklarerade att alla elever ska ges rätt att fritt välja skola – de offentliga medlen ska följa eleven. Han avslutade sitt tal med orden: ”I vårt Sverige kommer samhället alltid vara större än staten.”

     Bildts utfästelser fick snabbt konsekvenser inom skolpolitiken. Propositionerna 1991/92:95 och 1992/93:230 öppnade förskolpengen respektive det fria skolvalet. Detta var ett förverkligande av marknadsliberalen Milton Friedmans idéer om en skattefinansierad men samtidigt konkurrensutsatt utbildningsmarknad. I prop. 1992/93:230 uttrycker Beatrice Ask detta som”… en stimulerande konkurrens mellan olika skolor, med olika inriktningar och olika ägandeformer, /kan/ på sikt också … bidra till högre kvalitet och produktivitet inom skolväsendet.” (kurs gjord här)

     I en intervju genomförd av mig i oktober 1991 tar Göran Persson, som då just avgått som skolminister, avstånd från vad han uttrycker som ”… slarvigt utformade förslagen om skolpeng” som han menar ”… går ut på att skolan kan jämställas med ett företag som kan läggas ner när efterfrågan minskar/upphör.” I samma intervjustudie förordar Ask som nytillträdd skolminister att skolan organiseras enligt principen beställare-utförare, och understryker att det är en stor skillnad mellan Göran Perssons och hennes skolsyn. Hon pläderar för skolans kunskapsuppdrag och menar att Persson/ socialdemokraterna mer betonar skolans fostrande uppdrag. En ytterligare skillnad är enligt Ask att ”… det inte /är/ intressant hur skolans verksamhet organiseras, vilken pedagogik som nyttjas etc, medan detta av tradition varit en synnerligen väsentlig fråga för socialdemokraterna”. Hon tillägger dock att socialdemokratin under senare år tvingats till reträtter inom detta område.

     Ask argumenterar alltså för en skolmarknad som vilar på valfrihetens grundvalar och som innebär att fristående och kommunala skolor agerar i konkurrens med varandra. Ett fritt skolval grundat på skolpengen är enligt Ask medel för att uppnå god skolkvalitet. Persson tar som framgick avstånd från Asks syn på skolans marknadisering och från skolpengen som kvalitetshöjande incitament. Han pläderar för ansvarspropositionens decentraliseringslinje som bl.a. bygger på att det nyinrättade Skolverkets utvärderande och uppföljande verksamhet kompletteras med kommunala internutvärderingar. Han menar att ”… decentralisering innebär en tro på de professionellas förmåga att hantera en komplex verklighet. Mästerskapet i sammanhanget är att hitta balanspunkten mellan statlig styrning och professionell autonomi.”

Intervjuerna med Persson och Ask genomfördes under perioden oktober 1991 till januari 1992, och av allt att döma kan kontinutietsbrottet i svensk skolpolitik, från den sedan 1980-talet påbörjade decentraliseringslinjen till den nya marknadslinjen, i väsentliga avseenden hänföras till denna tidsperiod.