Gunnar Berg

Skolans marknadisering 5. Kvalitetsbegreppets intåg

Det New Public Management-influerade begreppet kvalitet fick sitt definitiva skolpolitiska genombrott i en regeringsskrivelse 1997 (skr 1996/97:12). Ett uttryck för kvalitetsbegreppets intåg i och etablering på den svenska skolmarknaden var den flora av varianter av begreppet som då kom i ropet och som fortfarande förekommer. Listan kan göras lång:  kvalitetsgranskning, kvalitetsarbete, kvalitetsbedömning, kvalitetssäkring, kvalitetsutveckling, kvalitetsredovisning….

     Fokuseringen på skolans kvalitet har bl.a. tagit sig uttryck i att skolans kontroll- och tillsynsapparater hamnat i fokus. Beställaren– staten – måste kunna kontrollera att utförararnas – kommuner och andra huvudmän  produktion och leverans av skolverksamhet är till full belåtenhet, d.v.s. att tjänsternas kvalitet svarar mot avtalad order. Det mest tydliga uttrycket för den statliga kvalitetskontrollen är den skolinspektion som 2003 etablerades inom Skolverket, och 2008 byggdes ut till en egen myndighetsutövande verksamhet med långtgående och alltmer skarpa tillsyns- och kontrollbefogenheter.

     I Skolinspektionens terminologihandbok (2010) förs ett resonemang om kvalitetsbegreppet som i huvudsak grundas på Dahler-Larsens bok Kvalitetens Beskaffenhed (2008). Här hävdas att kvalitet i sig är en innehållslös term (!) som i grunden har att göra med ”… beskaffenhet eller egenskaper som kan knytas till olika aspekter av en vara eller en tjänst”. Följdfrågor som då uppstår är vad som ska öka eller minska, och vem avgör vilka egenskaper som är de mest intressanta i sammanhanget. Dahler-Larsen menar att svaren på dessa frågor grundas på värdemässiga ställningstaganden och av detta följer att det knappast är möjligt att skapa en allomfattande definition av kvalitet.

     Skolinspektionen och Skolverket lutar sig båda mot ett synsätt på kvalitet som handlar om hur väl en granskad verksamhet (a) uppfyller nationella mål, (b) uppfyller andra mål, krav och riktlinjer som är förenliga med de nationella, och (c) strävar efter utveckling och förbättring (Skolinspektionens terminologihandbok, 2010, s. 36).

     Betraktat i ett skolpolitiskt perspektiv framstår kvalitet i sin luddiga substanslöshet som ett närmast idealiskt ord för att lyfta fram skolans resultat. ”Kvalitet omges av ett positivt skimmer och har en potential i sin flexibla betydelse. Kvalitet kan ingen vara emot…” skriver Hans Nytell i sin avhandling Från kvalitetsidé till kvalitetsregim från 2006. Kvalitet är alltså ett ord som måste fyllas med ett innehåll för att bli operativt användbart, och frågan som då uppstår är vem eller vilka som har makt att bestämma vilka kvalitetskriterier som ska vara de rådande. Som vi ska återkomma till i kommande blogginlägg har svaren på denna fråga varierat högst påtagligt över tid.