Gunnar Berg

Skolans marknadisering 6. Kvalitetsbegreppets förändrade innebörder över tid

I föregående blogginlägg konstaterades att kvalitet är i sig en innehållslös term. Det är snarare kriterierna på kvalitet, och vilka intressen som dessa kriterier vilar på, som är det intressanta i sammanhanget. Frågan om skolans kvalitetskriterier handlar om intressen och maktutövande och nedan följer några exempel på hur termen kvalitet över tid har tillskrivits olika officiella betydelser.

Som kan exemplifieras med nedanstående händelsekedja har kvalitetsbegreppet skolpolitiska och skoladministrativa innebörder förändrats under senare decennier:

  1. En statlig kvalitetsförordning 1997 sätter fokus på lokala ochkommunala kvalitetsindikatorer.
  2. En ny kvalitetsförordning 2001 fokuserar statligakvalitetsindikatorer.
  3. Skolverkets verksamhet byggs 2003 ut med en statlig utbildningsinspektion. Kvalitet kopplas till skolans övergripande mål.
  4. Skolutvecklingsmyndigheten läggs ner 2008 och samma år blir den statliga utbildningsinspektionen en egen statlig myndighet – Skolinspektionen – med skarpa kontrollbefogenheter. Kvalitet blir en fråga om måluppfyllelse.
  5. Den nya Skolinspektionens kontrollbefogenheter skärps ytterligare i anslutning till att den nya skollagen träder i kraft 2011. Kvalitet handlar här om skolors systematiska kvalitetsarbete som ska kontrolleras av Skolinspektionen.

Tendensen som framträder i punkterna 1-5 ovan är att den tidigare tonvikten på professionellt ansvarstagande som nyckelfaktor för skolans kvalitet, har ersatts av en kombination av juridiskt och marknadsorienterat fokus på statligt ansvarsutkrävande. Denna gradvisa förskjutning bottnar i olika synsätt på vad som är de huvudsakliga drivkrafterna (intressena) i skolans kvalitetsutveckling. Summa summarum kan konstateras att intressen som betonar professionellt ansvarstagande som skolutvecklingens huvudsakliga incitament har successivt tappat mark. Istället har intressen som står för kvalitetsarbete/granskning i bemärkelsen statligt ansvarsutkrävande flyttat fram positionerna. I dagsläget domineras den skolpolitiska agendan nära nog fullständigt av det sistnämnda perspektivet.

     Detta leder fram till att i takt med att intressen som vilar på statligt ansvarsutkrävande kommit att dominera skolpolitik och skoladministration, har lärares och skolledares professionella autonomi – frirum – för egna och självständiga handlingar reducerats.