Gunnar Berg

Skolans marknadisering 10: Marknadslinjen kontra decentraliseringslinjen i sammandrag

Ett avgörande kontinuitetsbrott – systemskifte – i svensk skolpolitik under efterkrigstiden inträffade 1991/92 då den s.k.decentraliseringslinjen avlöstes av en på New Public Management grundad marknadslinje. Några väsentliga skillnader mellan dessa inriktningar kan sammanfattas i så här:

Skolpolitisk inriktning

 

Decentraliseringslinjen

 grundades på

Marknadslinjen

grundades på

Styrdokument Ansvarspropositionen 1990

med ett antal förarbeten

Valfrihetspropo-

sitioner 1991-92

Uttalad inriktning Kommunal och professionell

autonomi

Staten beställer,

kommunen levererar

Statlig finansiering i form av Sektorsbidrag Kommunbidrag
Centrala stödsystem Skolverket stannar vid

kommungränsen och

bedriver som kunskaps-

organisation övergripande

utvärdering/ uppföljning

och viss tillsyn

Skolverket är i

huvudsak en

myndighet med

tillsynsuppgifter

Lokala stödsystem Kommunal utvärdering/

uppföljning för internt

bruk och återkoppling till

Skolverket

Kommunala köp-

och säljorganisa-

tioner

Medel Kommunal skolplan och

lokal arbetsplan

Skolpeng och fritt

skolval

Läroplaner Läroplanerna Lpo och Lpf 94 med förarbeten

I dagens skoldebatt görs inte alltid en åtskillnad mellan de olika inriktningarna i tabellen ovan, utan skolans marknadsorientering under 1990-talet klumpas ihop med decentraliseringen och kommunaliseringen. Det är korrekt att decentraliseringen gav förutsättningar för – öppnade för – marknadslinjen, men som framgår ovan är skillnaderna i sak mellan dessa inriktningar avsevärda. Vad som dock förenar dem är läroplanernas funktioner i respektive struktur. Företrädarna för decentraliseringslinjen såg läroplaner som uttryck för formuleringsarenan, medan anhängarna av marknadslinjen betraktade läroplanerna sombeställningar som utförarna hade att leverera.