Bengt-Gunnar Jonsson

En sorgevisa över den förlorade nyckelbiotopsinventeringen

Nyckelbiotopsinventeringen har varit ett central verktyg för att identifiera värdefulla skogsområden sedan 90-talet och bidragit till att avsevärt öka kunskapen om var i skogslandskapet naturvärden är belägna. Nyckelbiotoperna blev tidigt en av ryggraderna i den skogscertifiering som också utvecklades under 90-talet – en certifiering som skapade ett frivilligt marknadsinstrument där certifierade markägare fick möjlighet att gentemot sina kunder visa på sin ambition att balansera produktion och miljö.

Skogsstyrelsen har i dagarna lagt ett förslag om att inte längre registrera nyckelbiotoper i samband med avverkningsanmälningar med hänvisning till att myndigheten inte ska lägga sig i den marknadsstyrda certifieringen1. Då också den generella inventeringen av nyckelbiotoper har lagts ner efter politiska beslut så har i praktiken detta viktiga verktyg gått förlorat. Nu läggs hela ansvaret över på certifierade markägare att själva genomföra inventeringar av skogar med höga naturvärden. Fast då ändå med nyckelbiotops-begreppet i bakfickan eftersom certifieringsstandarden uttryckligen hänvisar till nyckelbiotoper2. Detta samtidigt som Skogsstyrelsen även i fortsättningen sägs äga begreppet. Minst sagt förvirrande… Två effekter är dock uppenbara

  1. Trovärdigheten i certifiering blir avsevärt lägre då det inte längre finns en oberoende bedömning om ett givet skogsområde uppnår nyckelbiotopsklass eller inte. Detta har varit en service som Skogsstyrelsen har tillhandahållit till det svenska skogsbruket och som nu går förlorad.
  2. Kunskapen om var skogar med höga naturvärden finns kommer att begränsas vilket påverkar möjligheten att på ett effektivt sätta planera naturvården i skog. Speciellt illa är detta med tanke på det omfattande arbete som sker på landets länsstyrelser med utvecklandet av planer för grön infrastruktur. Dessa planer är helt beroende av god kunskap om var i skogslandskapet skogar med höga naturvården är belägna.

Kommer något annat istället? Det är en fråga som myndigheter och även våra politiker måste ställa sig. Sverige har åtaganden både via de nationella miljömålen och bindande internationella överenskommelser att bevara den biologiska mångfalden. För att detta ska vara möjligt måste det finnas kunskap och beslutsunderlag. Den ekologiska kunskapen är idag entydig om att man måste lägga ett landskapsperspektiv på naturvården för att säkerställa alla ”naturligt förekommande arter i livskraftiga populationer”. Om nu nyckelbiotoperna i praktiken försvinner som ett begrepp och med detta den väl utvecklade inventeringsmetodiken så måste något annat träda in. Vi kan inte med bibehållen trovärdighet lämna walk-over på nationell nivå. Det skulle innebära att Sverige inte längre framstår som en nation som tar ansvar för sin biologiska mångfald och i praktiken att vi inte når de mål som satts i god demokratisk ordning.

1 https://www.skogsstyrelsen.se/nyhetslista/registrering-av-nyckelbiotoper-vid-avverkning-foreslas-upphora/

2 https://se.fsc.org/se-se/standarder/svensk-skogsbruksstandard