Bengt-Gunnar Jonsson

Tillämpad forskning och tredje uppgiften

Viktigt ja visst, men vad menar vi egentligen? Och är det viktigt för all forskning?

Jag har sedan jag började på Mittuniversitetet för 17 år sedan brottats med hur olika man kan se på frågan om tillämpad forskning. Själv har jag hela tiden haft fokus på naturvårdsforskning – både under min tid på Umeå Universitet och här på Mittuniversitetet. I Umeå sågs min forskning som klart tillämpad då den skedde i en miljö där grundforskning var regel snarare än undantag. Det tillämpade sågs där också som kanske inte lika viktigt eller fint som den ”rena forskningen”. Här på Mittuniversitetet har det dock varit det motsatta. Då min forskning inte skett i samverkan med industri och företag har den ofta betraktats som grundforskning. Tråkigt nog för min del så är även känslan här att valet av forskningsinriktning inte riktigt är det man förväntar sig – det finns inte så mycket resurser inom naturvårdsinriktad forskning och de externa medlen har varit i relativa termer begränsade jämfört med den industrinära forskningen. Egentligen spelar detta ingen roll i praktiken, jag forskar på det jag finner intressant och själv bedömer som viktigt. Jag vill också tro att det finns ”nytta” med min forskning även om den inte dragit stora externa anslag.

Vad som dock är betydelsefullt är att fundera på hur forskningen länkar till samhällets behov och specifikt hur den kan bidra till en hållbar utveckling. Naturvårdsforskning har traditionellt setts som naturvetenskap vilket kan verka logiskt då det dessutom råkar vara namnet på den institution där jag är anställd. Jag är dock skeptisk till ett ensidigt fokus på naturvetenskap då mitt eventuella bidrag till en hållbar utveckling inte bara kan baseras på det som mätts och analyserats med naturvetenskapliga metoder. Modern naturvårdsforskning är nog snarare det som benämnts som ”post-normal science”1. Begreppet relaterar till den kontext som kunskapen ska finnas i och produceras för. För det första, naturvårdsfrågorna finns i extremt komplexa system där naturens komplexitet är inbäddad i det lika komplexa samhällssystemet. För det andra, forskningen finns i ett normativt sammanhang där vad som tillskrivs värde kan ifrågasättas från många olika perspektiv. Det finns inget enkelt svar på vad som är rätt och fel. För det tredje, forskningen berör sådant som avgörande för mänsklighetens fortlevnad då klimatkrisen och vårt beroende av fungerande ekosystemen står i fokus. Till sist, forskningen pågår samtidigt som avgörande beslut om klimat- och naturresursfrågor måste fattas. Besluten kan inte vänta tills kunskapen är komplett.

Denna kontext måste betyda något för hur forskning ska bedrivas och innebär sannolikt att den till viss del måste ske ”inbäddad” i de näringar, organisationer och myndigheter som har ansvar och fattar viktiga beslut. Med det menar jag inte att forskningen i första hand ska vara en resurs som tillhandahåller nya produkter, tjänster och kunskap som direkt kan omsättas i handling. Så kan givetvis vara fallet men än viktigare är att forskningen finns med för att ifrågasätta, diskutera och kritisera den verksamhet som bedrivs, de tankemönster som styr och de beslut som fattas. Ett av de största problemen med att styra mot en hållbar utveckling är att i de flesta sammanhang finns starka krafter som förordar ”business as usual”. Det finns inneboende motstånd mot förändring då den ifrågasätter rådande affärsmodeller och tankeparadigm där lösningarna på problem helst ska ske inom gällande ramar. Det är inte lätt att medge att man gjort och tänkt fel och kanske dessutom varit starkt engagerad i och argumenterat för ståndpunkter som utgör själva grundproblemet.

Inte desto mindre är det nog så att en fungerade akademi ska ha uppgiften att var en ”pain in the ass” mot rådande idéer. Våga ifrågasätta och baserat på kunskap och fakta också ta nästa steg att lyfta in ifrågasättandet i den offentliga debatten och finnas med där planering och beslut tas. Frågan blir då snarast hur tar vi den platsen, hur får vi tillgång till utrymme och hur påverkar detta vårt sätt ta ansvar för den tredje uppgiften? Jag tänker inte besvara den frågan då den i sig är en forskningsfråga och kanske är något som andra forskare på Mittuniversitetet ska ta ansvar för.

//Bege Jonsson, professor i biologi

Dessutom måste det få finnas utrymme för forskning vars uppgift inte är att direkt påverka, som inte ska värderas från dess ”nytta”, som inte leder till nya produkter och tjänster. Om nyfikenheten dör så dör också akademin. Dock – även nyfikenheten ska kommuniceras.


1 Funtowicz, S.O. & Ravetz, J.R. 1993, Science for the post-normal. FUTURES Sept 1993: 739-755