Erik Borglund

Krisforskare i dessa tider

Vårt samhälle står mitt i en mycket svår situation, där vi dagligen ställs inför nya utmaningar både i vårt yrkesliv och personligt. Det är då lite speciellt att vara krisforskare. I mitt nätverk finns det ett antal forskare som nu försöker få tag i personer som på olika sätt är inblandade i krisen och genomföra intervjuer och andra informationsinsamlande insatser. Jag själv funderade på om det i detta läge är läge att samla in denna typ av data. Mitt intresse har och är ju informationshantering/dokumenthantering i stabsarbete och arbete med lägesbild. Jag kommer försöka föra en dialog med de partners vi har i GSS3 om deras arbete med lägesbild och informationshantering i staben.

Det jag däremot är mer intresserad av är om vi kanske lär oss ngt. Som nybliven professor i arkiv- och informationsvetenskap så brinner jag ju för kunskapen som finns i arkiv. Jag och mina kollegor beskriver för studenterna att arkiven är en kunskapskälla som inte bara vänder sig till historieforskare. Efter skogsbranden i Västmanland 2014 så producerades mängder med utredningar som många återigen lyfte brister och tog upp kritik mot delar av det svenska krishanteringssystemet. En dold kritik var att det var svårt att analysera vad som egentligen hände, då det fanns så dåligt med dokumentation. 2018 brann det igen i Sverige och delar av de misstag som gjordes 2014 upprepade sig, mängden dokumentation för att verkligen förstå vad som hände var inte mycket bättre. Nu när denna kris kommer lägga sig kan vi vänta oss en enorm massiv utvärderingsapparat. Lika viktigt att vara handlingskraftig under krisen, lika viktigt kommer det att vara efter krisen avseende att initiera utvärderingsprocesser och granskningar. Den/de skyldiga skall finnas och brister skall identifieras. Här spelar arkiv och allmänna handlingar en viktig roll. En allmän handling har flera kvalitetskriterier men en är att handlingar stödjer accountability. Dvs i handlingen kan man se och förstå vem som är/var ansvarig för den aktivitet som handlingen avser. Men om det likt tidigare kriser inte kommer finnas dokument att analysera kommer också det vara svårt att finna ngn accountable. Trots det kommer vi få se förslag på olika grader av förändringar i vårt krishanteringssystem.

Jag är själv ganska trygg i att våra myndigheter sköter denna kris så bra de kan. Men jag är lite kritisk ändå, inte på att man gör fel idag, utan att man inte vill lära sig av historien. Det var 1000-tals arbetstimmar som gått åt att utvärdera nu senast skogsbranden 2014 och skogsbränderna 2018. Men man har inte använt 1000-tals timmar åt att ta dessa utvärderingar och omvandla dessa till ny kunskap som man omsätter i handling. I arkiven (där alla dessa utredningar förr eller senare hamnar) så finns det mängder med exempel på hur vi receptivt gör om samma misstag. Här är mitt intresse just idag. Hur bryter vi detta så att arkivet och den kunskap som finns där inte bara blir ett bevis över vad som man kan göra och hur man bör göra saker utan också blir en motor i att göra saker på nytt sätt.

 

 

http://erikborglund.wordpress.com