Anders Fällström

Mittuniversitetet och regionen

MiunSm_20180920_DSC_1151Mittuniversitetet är viktigt för våra två närmaste läns, men också för hela Norrlands, utveckling. Våra två län och hela Norrland är också lika viktiga för vår utveckling och framtid. Om man ställer sig frågan vad som gör oss oumbärliga eller vari vårt existensberättigande ligger (något jag tycker alla medarbetare ska göra) så är jag ganska säker på att regionen (av olika storlek) alltid kommer att ingå i svaret. Vi är ju trots allt ett globalt universitet med regionalt engagemang.

Den gångna och den kommande veckan har och kommer jag och universitetsledningen att ägna en stor del av vår tid till olika typer av dialogmöten med externa parter. En del av dessa är påkallade utifrån en situation som vi kanske skulle ha velat vara utan meden andra är initierade på enbart positiva grunder. Oavsett vad bakgrunden är, så är det för universitetet viktiga dialoger som förs. Ju mer vi informerar varandra (det gäller både internt och externt), ju fler samtal och diskussioner vi har, desto bättre förutsättningar har vi att göra saker ännu bättre i framtiden och tillsammans utvecklas på ett för alla allra bästa sätt.

Campus-20140602-DSC_5887Förra veckan åkte Eva, Anna-Lena, Lotten och jag till Luleå för att träffa universitetsledningarna för Luleå tekniska och Umeå universitet. Syftet är ett närmare samarbete kring en mängd frågor. Gällande såväl forskning som utbildning. Det är naturligtvis storleksskillnad på dessa tre lärosäten, men vi är alla tre trots allt relativt små och dessutom geografiskt belägna på platser som gör att vi nog behöver kämpa lite extra för vår ”uppmärksamhet”, men där vi samtidigt har en mängd fördelar som vi kan utnyttja. Att de norrländska universiteten samarbetar kring utbildnings- och forskningsfrågor ser jag som helt nödvändigt för att alla tre ska utvecklas positivt också framledes.

MiunSm_20180919_DSC_1140

Den gångna träffade jag också ledningen för Region Jämtland/Härjedalen. Mötet var egentligen inplanerat sedan länge och skulle då handla om det samarbetsavtal kring regional utveckling som vi håller på att mejsla fram. På grund av de senaste veckornas händelser kring speicalistsjuksköterske-, barnmorske- och sjuksköterskeutbildningarna tog det dock en liten annan vändning och vi fick tillfälle att diskutera den uppkomna situationen, men än mer framtiden. Precis som mötet Eva och jag hade med region Västernorrland för ett par veckor sedan, var vi helt överens om att vi måste träffas mycket mer regelbundet på ledningsnivå också när det gäller sjukvårdsfrågor. Det handlar ju inte bara om utbildning och forskning inom omvårdnad, utan också psykologi, hälso- och rehabiliteringsvetenskap och mycket annat. Med start i en, tror jag, för båda parter ganska jobbig situation (inställda omvårdnadsutbildningar) blev det snabbt mycket bra och positiva diskussioner som visade vilken kraft vi har när vi kan samarbeta med siktet inställt på framtiden. Region Jämtland/Härjedalen, Region Västernorrland och Mittuniversitetets ledningar kommer nu framöver att träffas regelbundet i en slags trepartssamtal. Det tror jag kommer att vara mycket positivt för regionernas utveckling, men också för att undvika den typ av ”mediastormar” som de senaste två veckorna lett till.

 

 

Eva har under den gångna veckan också hunnit med en tur till Lycksele för att tillsammans med Luleå tekniska och Umeå universitet träffa bl.a. Akademi norr för att diskutera lärcentra och deras framtida roll. Något som kan vara av stor vikt för oss inte minst med tanke på BLAD och närliggande verksamheter (där Ulrika Auno för övrigt snart kommer att föra fram en projektplan till rektorsbeslut).

På temat sjuksköterskeutbildningar kommer vi den kommande veckan också att träffa kommunalråden och kommuncheferna i Västernorrlands kommuner. Min förhoppning är att också det ska bli ett lika konstruktivt och bra möte som med regionerna och att vi utnyttjar den situation vi nu är i till att göra något positivt för framtiden.

Den kommande veckan kommer också Västernorrlands relativt nya landshövding, Berit Högman att besöka campus Sundsvall (och i slutet av veckan Östersund i och med den akademiska högtiden). Hon har velat lära sig mer om vår verksamhet och kommer under en heldag att besöka olika forskningscentrum och avdelningar för att få veta mer om vad vi jobbar med och säkerligen diskutera hur det påverkar länet. Bland annat kommer hon att besöka STC, FSCN, design, CER, DEMICOM och lärarutbildningen.

Att landets alla dekaner och fakultetsledningar inom naturvetenskap i veckan också, inom sitt nätverk DULRIK, besöker Mittuniversitetet tycker jag är lite extra roligt. Här är det såklart en självklarhet att vi är med,  men jag tycker det är oerhört viktigt att vi deltar i alla sådana typer av nätverk mellan verskamehtschefer, prefekter, dekaner, studievägledare, studierektorer, studieadministration och alla tänkbara varianter. Det är bara genom att dela med sig av sina arbetssätt, utmaningar och goda exempel som vi som helhet kan utvecklas på ett bra sätt. Den som isolerar sig degraderar tämligen snabbt. Det är åtminstone min erfarenhet.

MiunSm_20180919_DSC_1130Kunskapsutbyte, information, att mötas och att blanda erfarenheter och kulturer kanske kan sättas som en slags etikett på det här blogginlägget. Saker som jag finner allt viktigare och uppskattar allt mer. För att vara lite mer personlig kan jag sedan tillägga att jag själva för numera ganska många år sedan inte alls var särskilt förtjust i sådant utan såg det som ”flummigt och onödigt”. I mina allra första år som forskare i matematik var jag helt övertygad om att minst lika bra forskning, eller kanske den allra bästa, uppnådde man genom att sitta instängd på sitt rum, brottas med sina egna tankar och göra de stora upptäckterna. Att det för forskare finns möjlighet till det under vissa (inom den del områden – som t.ex. matematik –  tämligen långa och dominerande) perioder är såklart en självklarhet, men med väldigt väldigt få undantag är inflödet av nya tankar, idéer, tänkesätt och kulturer helt avgörande för att inte bara ett universitet ska utvecklas på bästa sätt utan också varje specifikt forskningsområde.

I slutet av den veckan får några av oss tillfälle att installera och promovera nya professorer, hedersdoktorer och doktorer. Det är dags för Akademisk högtid! En ceremoni och fest som naturligtvis är något väldigt trevligt, men som också fyller en strategiskt viktig funktion!

Önskar er alla en riktigt fin och bra vecka,
Anders