Håkan Wiklund

Eftertankens lov

Det är fredag, klockan närmar sig nio och från seminarierummet hörs munter musik från någons spellista. Fredagsmötet ska precis börja och alla vet att lockropet betyder kaffehämtning. Mötet inleds med ”veckans höjdpunkt”. Någon införde den punkten för flera år sen och till en början kändes den lite trevande och pretentiös men med tiden har den visat sig bli både energiskapande och utvecklande. Alla som vill, det är frivilligt, berättar om händelser som gjort positiva avtryck under arbetsveckan, stora som små. Inte sällan står glas framdukade eller godsaker framställda. Någon har fått en artikel accepterad, lämnat in en projektredovisning, fyllt år, haft ett bra möte eller fått ett uppskattande mail från någon. Saker som fått avslut eller väckt tankar och reflektion. Glädjeämnen som man tidigare hade behållit för sig själv men som nu delas med andra. 

Jag får för mig att avsluten var tydligare förr. När skörden var bärgad eller ladan färdigbyggd så samlades man, dukade fram och firade det som blivit färdigt. I vart fall verkade det så. I dagens Outlook-styrda arbetsliv, ofta förknippat med ständiga processer, ändlösa kurvor och suddiga mål, är det lätt att avslut och reflektion inte ges företräde. Tid när vi kan iaktta oss själva och våra reaktioner och samtala med oss själva kring våra handlingar och upplevelser. Men också tid för reflektion tillsammans med andra människor med andra tankar. Är vi på rätt väg, arbetar vi på rätt sätt? Men också vad har gått bra, varför gick det bra och hur kan vi göra mer av det? Det är tid som är nödvändig för utveckling på alla arbetsplatser. Att hitta sätt för att systematiskt reflektera och för att reflektera systematiskt. 

Reflektionen som del i lärandet är en livsnerv i universitetetens verksamhet som måste ges omvårdnad och linjens aktiva beskydd. Det gäller all verksamhet och på alla arbetsplatser inom universitetet, såväl i den personliga som i den kollegiala kontexten. Ett universitet baseras ju på tankar; små som stora, lugna som vilda, beprövade som banbrytande. Reflektionen i sig närs av lugn och stillhet men utmanas ständigt i en tid där härvaron ofta ersatts av frånvaro. En plötsligt uppkommen paus och vips föreslår belöningssystemet all tänkbar fyllnadsmassa som effektivt undantränger tankar och försvårar reflektion. Den har fått tuff konkurrens på sistone, reflektionen. Men som inledande punkt på fredagsmötena tror jag den kan hävda sig väl.

0 Kommentarer

Lämna en kommentar

Kommentera