Anders Fällström

Möte med utbildningsministern och samverkan med vår region.

Förra veckan bjöd Sundsvallsregionens styrelse in mig och utbildningsminister Matilda Ernkrans till en dialog kring Mittuniversitetets roll i regionen. Sundsvallsregionen består av de sex kommunerna Härnösand, Timrå, Sundsvall, Ånge, Nordanstig och Hudiksvall. Vid mötet deltog kommunalråd, oppositionsråd och kommunchefer från kommunerna. Syftet var – ur Mittuniversitetets synvinkel – mycket positivt. Kommunerna ville för ministern lyfta fram hur viktigt universitetet är som en av regionens tillväxtmotorer och underströk under hela mötet betydelsen av att regeringen fortsätter ge oss möjlighet att vara det. Extra positivt tycker jag det är att Sundsvallsregionen – liksom flera andra kommuner i våra regioner – inte enbart lyfter fram kompetensförsörjningsfrågan och utbildningsplatser utan i mycket högre grad också ser nyttan för regionen av vår forskning och att vi har goda möjligheter att bedriva forskning både i samarbete med dem och ”på egen hand”. Det är ett litet trendbrott tycker jag. Att kommunerna uppmärksammar forskningen i så stor utsträckning tror jag till stor del hänger samman med de samarbetsavtal vi har med många av dem. Samarbetsavtal som kretsar kring forskning och vars upplägg jag uppfattar som unika för svenska lärosätens samarbeten med offentlig sektor.

De behov som både kommunerna och jag förde fram till ministern handlade till största delen om ökade basanslag för forskning. Argumentationen är att våra kanske största utmaningar, för att kunna fortsätta vara en viktig aktör i våra regioner, är forskningsanknytning och kompetensförsörjning (anställning av lärare/forskare) till våra professionsutbildningar och möjligheten att kunna fortsätta och utöka våra forskningssamarbeten med såväl näringsliv som offentlig sektor. Detta, särskilt det första, är argument vi också tillsammans med universiteten i femklövern (Karlstad, Linné, Malmö, Örebro och vi) i många olika forum för fram. Vi fem universitet står ju för ungefär 25% av alla sjuksköterskor, lärare och psykologer som utexamineras och ungefär 33% av alla socionomer. Samtidigt har vi forskningsmedel medel motsvarande 27tkr/HST medan motsvarande siffra för de äldre universiteten är 77tkr/HST. Vi fem universitet har totalt 7% av de statliga forskningsbasanslagen.

I samtalet med ministern o Sundsvallsregionen betonade jag också vikten av att vi är just ett globalt universitet med regionalt engagemang. En förutsättning för det regionala engagemanget är att vi håller högsta internationella kvalitet i såväl utbildning som den forskning vi gör. Vi har viktiga internationella samarbeten, men vi tar oss också – inte sällan tillsammans med regionala samarbetsvänner – an globala utmaningar. Allt ifrån klimat och hållbarhet, elektrifiering och digitalisering till kultur och sociologiska frågeställningar. Detta är också ett budskap som jag tycker alltmer tränger in i kommuner, regioner och delvis även näringslivet. Ska jag vara ärlig har vi dock en bit kvar med vissa aktörer. Det är inte länge sedan det från ett av Företagsekonomiska klubben i Sundsvalls arrangemang framfördes att vi ska ge mer grundläggande utbildning och inte försöka konkurrera med ”de stora universiteten eller tekniska högskolorna”. De som hävdar det har nog vare sig satt sig in i vår utbildningsportfölj eller hur ett universitet måste byggas för att kunna leverera också högklassig grundutbildning. Viktigt också för det regionala och nationella näringslivet.

I själva verket är det nämligen precis tvärtom. Mittuniversitetet har – i mina ögon – en alldeles för stor andel grundläggande utbildning. Jämför vi med övriga universitet har vi en oroväckande liten andel utbildning på avancerad nivå, något som tydliggörs i nedanstående diagram. Här har vi, i mina ögon, en utmaning att jobba med.

Bortsett från dessa tankar (i mina ögon klavertramp) från enskilda näringslivsföreträdare, så tycker jag att avslutningen av 2020 och inledningen av 2021 har varit mycket positiva ur ett samverkansperspektiv. Varselvågen som svepte över Sundsvall i höstas har gjort att ett visst fokus kanske legat mest på Västernorrland, men jag är mycket glad åt det stora engagemang som finns från näst intill alla kommuner i både Jämtland och Västernorrland. För kanske ett decennium sedan var det inte ovanligt att universitet och högskolor utanför storstadsregionerna uppfattades lite grand som en underleverantör där kommuner och lokalt näringsliv ansåg sig kunna göra beställningar som universiteten borde uppfylla. Idag tycker jag – hos oss vid Mittuniversitetet – att vi nått en ömsesidig förståelse för våra olika roller och en stark vilja att samarbeta för kommuners, näringslivs OCH universitetets bästa. Det är en styrka vi ska vara rädda om. Att politiker och beslutsfattare uppfattar oss som viktiga och gärna slåss för oss är inte självklart, men med goda relationer och gemensamma mål är det dit vi når och på det sättet kan vi bli mycket starkare. Detta är något som de senaste månaderna varit särskilt påtagligt i Sundsvall skulle jag säga. Förståelse för varandra är avgörande!

Jag tycker att det fina med Mittuniversitetet bland annat är att vi använder just internationalisering och högsta kvalitet i den forskning vi gör som viktiga verktyg också för vår samverkan och utbildning vi vill utföra. Det globala universitetet med regionalt engagemang behöver både (i dag) icke-tillämpbar grundforskning av hög kvalitet och företagsnära forskning med sampublicering som ett av resultaten. Vi kan inte göra allt, men det vi gör ska konkurrera med de allra bästa!